Lokala nederbördsdata samlas in varje dag runt om i Sverige. Men att få datan att flöda vidare till nationella aktörer som SMHI är ofta mer komplicerat än det borde vara. Inom SVADA pågår nu ett konkret försök att förändra det.
I Göteborg registreras nederbörd löpande i stadens system. Liknande mätningar görs i kommuner över hela landet. Informationen är värdefull, inte minst för nationella analyser och prognoser, men vägen dit är sällan rak. Datadelningen bygger ofta på lösningar som sätts upp mellan enskilda aktörer. När en ny kommun eller datakälla ska kopplas på behöver arbetet i praktiken börja om. Det är just den typen av arbetssätt som SVADA vill utmana. I ett av projektets case samarbetar Göteborgs stad, Kretslopp och vatten (KoV), och SMHI med IVL Svenska Miljöinstitutet för att testa hur datadelning kan göras mer strukturerad och återanvändbar.
– Fokus ligger på hur vi går från enskilda speciallösningar till en gemensam modell för datautbyte, säger Hélen Galfi, forskare på IVL.
Tydlig datadelning
Att SMHI redan i dag tar emot nederbördsdata från vissa kommuner är inget nytt. Utmaningen ligger i hur det görs. Varje dataflöde har ofta byggts upp separat, anpassat efter den enskilda kommunen eller organisationen. Det fungerar, men kräver tid, resurser och gör det svårt att skala upp. Men det handlar inte bara om att flytta data från en plats till en annan. För att informationen ska kunna användas behöver den också vara tydligt beskriven.
I arbetet med caset blir det tydligt att datadelning inte enbart är en fråga om teknik. Minst lika viktigt är hur data kvalitetssäkras, vilken metadata som följer med och hur ansvar fördelas mellan de aktörer som delar och använder informationen.
– Det handlar lika mycket om arbetssätt, ansvar och standarder som om själva tekniken. Vi behöver förstå vilken metadata som ska följa med, hur kvalitet markeras och hur flödet kan göras skalbart, säger Hélen Galfi.
Genom att testa detta i ett konkret samarbete mellan KoV och SMHI skapas en gemensam bild av vad som faktiskt krävs för att datadelning ska fungera i praktiken, inte bara i ett enskilt fall, utan över tid och mellan flera aktörer.
Ett första steg mot något större
Ambitionen är att börja i liten skala, men med en tydlig riktning. Om strukturen fungerar i detta fall kan den användas av fler. På sikt kan det göra det enklare att kombinera lokal och nationell data, vilket i sin tur kan stärka analyser av till exempel vattenflöden, översvämningsrisker och effekter av ett förändrat klimat. Samtidigt handlar det inte bara om att få data att röra sig mellan aktörer, utan också om vad den faktiskt kan användas till i praktiken.
– När vi får tillgång till mer sammanhållen observationsdata skapas bättre förutsättningar för att ta fram högupplöst nederbördsstatistik och analysera skyfallsförlopp. Det ger också ett bättre underlag för att dimensionera dagvattensystem och underlättar arbetet med klimatanpassning, säger Cristoffer Wittskog, nätansvarig meteorologi på SMHI.
Lämna ett svar